atlantispower.blogg.se

Idag tar det emot att skriva, men åter igen så ska jag göra det.

Något inom mig blockerar och försöker sätta stop; 
Samma känsla kom över mig här om dagen fast starkare; 

En kännsla som tidigare var förenad med mig på ett sätt som gjorde det svårt att se saker klart men nu kunde jag se saker utifrån.

Nu är den åter igen här;
Den tömmer mig på tankar och kännslor; 
Den paralyzerar mig rent fysiskt, jag känner mig stel och det är som om det snurrar inom mig men jag kan inte få tag på något utan jag har en kännsla av att hur jag än vänder mig så står jag fel.

Så; jag ska andas och befinna mig i den där punkten, den där punkten där Gud är; Jag ska andas och vara och lita på att allt kommer bli bra.

Är det det här som kallas tro? 
För jag ser inget, det känns mörkt, men jag vet att Viljan hör mig;
Jag vet att jag har kraften.

Ett andetag i taget.