Tidvis; dvs; dagsvis, periodvis; så vill jag bryta ihop helt och hållet;
jag vill skrika; slå; svära; förstöra; slå sönder saker; skrika högt som ett domedags horn som ljuder genom skapelsen;
Jag känner verkligen att jag har den kraften;
och jag vill bara skrika så högt att allt går sönder i miljarder och miljarder av bitar;
I en orkanvind av vind, eld, och ett dån så högt att det skakar om allt och alla i absolut hela skapelsen;
Men istället sitter jag tyst och tar ett djupt andetag;
Jag ler och försöker hänga med i samtal;
Ibland gråter jag men ingen märker; inte utåt i illusionen ialla fall;
Bakom kulisserna så händer det säkert en massa;
Saker går framåt men det är svårt;
jag får hjälp men ändå inte;
För läkarna och bolagen som ska hjälpa mig;
Dom säger att tid hemma är ingen hjälp;
Konstigt brukar jag tänka eftersom det är den enda hjälp jag fått och det enda som hjälpt;
Ja klart; jag gör saker som att skriva; meditera osv; Men just det där utrymmet att kunna göra allt det här;
Jag försöker lita på att allt kommer gå bra;
Och samtidigt så känns det som att man måste lita på att;
världen är som den är; man måste ha tålamod;
jag vet inte hur sanningsenligt man kan prata;
jag försöker ibland men blir inte föstådd; det är frustrerande och;
Jag måste påminna mig att saker är som dom är;
ett steg i taget; en dag i taget;
Det går framåt; hela tiden även när det inte känns; jag känner hur jag stiger;
men då och då så känner jag ett stort steg uppåt;
Jag har sjunkigt långt ner under ytan;
Det är en bit kvar; Men jag är bra på att simma uppåt;
Min upplevelse av världen är inte normal;
jag vill skrika; slå; svära; förstöra; slå sönder saker; skrika högt som ett domedags horn som ljuder genom skapelsen;
Jag känner verkligen att jag har den kraften;
och jag vill bara skrika så högt att allt går sönder i miljarder och miljarder av bitar;
I en orkanvind av vind, eld, och ett dån så högt att det skakar om allt och alla i absolut hela skapelsen;
Men istället sitter jag tyst och tar ett djupt andetag;
Jag ler och försöker hänga med i samtal;
Ibland gråter jag men ingen märker; inte utåt i illusionen ialla fall;
Bakom kulisserna så händer det säkert en massa;
Saker går framåt men det är svårt;
jag får hjälp men ändå inte;
För läkarna och bolagen som ska hjälpa mig;
Dom säger att tid hemma är ingen hjälp;
Konstigt brukar jag tänka eftersom det är den enda hjälp jag fått och det enda som hjälpt;
Ja klart; jag gör saker som att skriva; meditera osv; Men just det där utrymmet att kunna göra allt det här;
Jag försöker lita på att allt kommer gå bra;
Och samtidigt så känns det som att man måste lita på att;
världen är som den är; man måste ha tålamod;
jag vet inte hur sanningsenligt man kan prata;
jag försöker ibland men blir inte föstådd; det är frustrerande och;
Jag måste påminna mig att saker är som dom är;
ett steg i taget; en dag i taget;
Det går framåt; hela tiden även när det inte känns; jag känner hur jag stiger;
men då och då så känner jag ett stort steg uppåt;
Jag har sjunkigt långt ner under ytan;
Det är en bit kvar; Men jag är bra på att simma uppåt;
Min upplevelse av världen är inte normal;
På senaste tiden så försöker jag bara fokusera på det positiva;
det positiva och att; inget kan hända som vi inte kan hantera; rädslan är det som gör att saker känns så läskigt; rädslan att inte få hjälp och vad som ska hända då; rädslan av att bli tvingad; rädslan av att saker inte kommer se ett slut; rädslan av att jag kommer ta självmord;
Jag har försökt få hjälp i många år men känner mig inte hörd; jag vet inte vart det går fel; men någonstans går det fel och människor talar till mig på ett sätt som inte är värdigt; ett sätt som gör att jag inte blir förstådd och sedd; det är trötsamt och det spelar ingen roll antar jag;
Allt kommer bli bra; jag fokuserar på att fortsätta; livet hittar en väg;
Vi fortsätter framåt och uppåt alltid;
det kommer bli bra;
nej; Det är bra och kommer bara bli bättre och bättre;
Steg för steg; Vi krigar på med kraft och uthållighet;
Vårt fokus är likt en laser;
Målmedvetna; Allt komer bli bättre och bättre.

det positiva och att; inget kan hända som vi inte kan hantera; rädslan är det som gör att saker känns så läskigt; rädslan att inte få hjälp och vad som ska hända då; rädslan av att bli tvingad; rädslan av att saker inte kommer se ett slut; rädslan av att jag kommer ta självmord;
Jag har försökt få hjälp i många år men känner mig inte hörd; jag vet inte vart det går fel; men någonstans går det fel och människor talar till mig på ett sätt som inte är värdigt; ett sätt som gör att jag inte blir förstådd och sedd; det är trötsamt och det spelar ingen roll antar jag;
Allt kommer bli bra; jag fokuserar på att fortsätta; livet hittar en väg;
Vi fortsätter framåt och uppåt alltid;
det kommer bli bra;
nej; Det är bra och kommer bara bli bättre och bättre;
Steg för steg; Vi krigar på med kraft och uthållighet;
Vårt fokus är likt en laser;
Målmedvetna; Allt komer bli bättre och bättre.


0