MENY
Det känns som att saker börjar bli bra; riktigt bra, men något i mig vågar inte riktigt lita på att det kommer bli bra. Som om jag inte kan vara mig själv i världen utan att bli straffad för det.
Samtidigt så förstår jag att jag måste lita på att allt blir bra för att det ska kunna bli bra.
Jag måste våga vara mig själv för att kunna vara mig själv och det innebär att även om någon inte skulle tycka att jag är bra nog att det är ok, jag måste våga vara mig själv och säga sanningen som jag ser det.
För ofta så säger jag inte sanningen som jag ser det, jag utgår på något vis att människor inte vill höra vad jag har att säga eller att det inte kommer att mottagas på ett bra sätt.
Men jag vet att jag måste lita på mig själv; jag vet att jag har bra saker att säga och att jag bara ska stå på mig.
Som nu, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig; en del av mig ger mig intrycket att genom att prata om det som jag är rädd för så låter jag det komma fram på något vis samtidigt som jag känner att jag måste få säga vissa saker.
*Så jag tar ett steg tillbaka, Tar ett djupt andetag; sjunker in i mig själv och släpper taget om mina rädslor samtidigt som jag låter tankarna komma till frid i takt med mina andetag *
Jag jobbar så hårt för att frigöra mig själv och skapelsen och det känns som att jag kryper på mina knän för att hjälpa alla samtidigt som jag blir attackerad till höger och vänster och jag blir frustrerad på skapelsen och sen blir jag frustrerad över min frustration för jag vet att allt är av godo och jag vet inte hur jag ska frigöra oss.
Och samtidigt så vet jag hur jag ska frigöra oss;
Andas, Tro; Släpp taget; Fortsätta.
Så att; När det börjar bli till en klump i magen och saker börjar låsa sig:
* Lita på att allt kommer bli bra
* Andas medvetet;
* sitt i frid
* Tala din sanning - med frid.
* Var medveten om att du är en kraftfull förvandlare av energier;
Samtidigt så förstår jag att jag måste lita på att allt blir bra för att det ska kunna bli bra.
Jag måste våga vara mig själv för att kunna vara mig själv och det innebär att även om någon inte skulle tycka att jag är bra nog att det är ok, jag måste våga vara mig själv och säga sanningen som jag ser det.
För ofta så säger jag inte sanningen som jag ser det, jag utgår på något vis att människor inte vill höra vad jag har att säga eller att det inte kommer att mottagas på ett bra sätt.
Men jag vet att jag måste lita på mig själv; jag vet att jag har bra saker att säga och att jag bara ska stå på mig.
Som nu, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig; en del av mig ger mig intrycket att genom att prata om det som jag är rädd för så låter jag det komma fram på något vis samtidigt som jag känner att jag måste få säga vissa saker.
*Så jag tar ett steg tillbaka, Tar ett djupt andetag; sjunker in i mig själv och släpper taget om mina rädslor samtidigt som jag låter tankarna komma till frid i takt med mina andetag *
Jag jobbar så hårt för att frigöra mig själv och skapelsen och det känns som att jag kryper på mina knän för att hjälpa alla samtidigt som jag blir attackerad till höger och vänster och jag blir frustrerad på skapelsen och sen blir jag frustrerad över min frustration för jag vet att allt är av godo och jag vet inte hur jag ska frigöra oss.
Och samtidigt så vet jag hur jag ska frigöra oss;
Andas, Tro; Släpp taget; Fortsätta.
Så att; När det börjar bli till en klump i magen och saker börjar låsa sig:
* Lita på att allt kommer bli bra
* Andas medvetet;
* sitt i frid
* Tala din sanning - med frid.
* Var medveten om att du är en kraftfull förvandlare av energier;
Och just nu känner jag att jag måste förklara mig själv, Mina intentioner, att jag vill det bästa för alla, För tänk om någon skulle läsa detta och missförstå mina intentioner; tänk om jag skulle skriva att jag är kraftfull och någon tror att jag tror mig vara förmer och ..
Kära vilja;
Jag har en väldigt omtumlande kännsla;
allt är bra men det snurrar men det är bra;
Allt känns väldigt bra; ska jag vara ärlig så är jag lite orolig också för vad som kommer men samtidigt så känner jag mig hoppfull och stark; och det känns som att jag kommer göra "rätt" men samtidigt så litar jag inte på att universum kommer finnas där för mig; för det har hänt så ofta att saker skiter sig; och jag vill inte bli besviken; jag vill kunna gå igenom skit men ändå liksom studsa upp och typ "aja shit happens, jag stod på mig och sa min sanning, tydligen så var det här inte med i planen";
Men jag vet inte;
Jag vet inte varför jag har dessa kännslor;
Komma vad komma vill;
Jag står i kärlek; Här står jag still.
0