atlantispower.blogg.se

Så Gud visade sig för skapelsen som en stegrande blå häst; 
Stående på sina bakben; Slående med sina hovar i luften;

Svart som natten till kroppen med en neon blå man; upplyft av eld; 
Och från hans ögon kom eld; Blå; lysande; Stark men inte avskräckande; 
Flammor som sköt; men inte som brände; 

Ja från hans ögon och från hans mun; Och allt runtomkring kom blå flammor; 
Transformationens och helandets flammor; 

Han visade sina tänder; Ilsket men inte arg;
Full av liv; full av kraft; full av fokus; 

Att se honom var att bli transformerad av honom; 
Han är handen som tar bort skuggorna; 
Han är ljuset som helar; 

Han är det goda budskapet; 
Bortom förståndet; 

Han går där inga ögon ser; 
Han rör sig där inget är; 

Innan man hunnit förstå så är man transformerad; 
Ditt hus av lidande har raserats! Dina sår läkta; 

Allt som finns kvar är ett skal av ingenting; 
Ömsa ditt skinn orm; Stig in i dig själv; 

Så fint spunnet att även nornorna lurades av honom; 
Innan dom visste ordet av det; låg dom svepta i hans kärlek

För sådan är han; Den blå hästen; Han gör det som glädjer oss alla; Dom unga och gamla; Dom som sett och inte sett; Han kom för oss alla att förundras; För oss alla att glädjas bortom vad vi kunde tro.

Han är lätt att döma för han lyser så starkt; Man vill säga något då man ser honom; Hade vi verkligen sett så hade vi blivit förstummade; 

Han är stor och sprudlar av eld och lågor; Man tror han ska brännas men det gör han inte; 
Man tror att han ska attackera; Men det gör han inte heller; 

Nej för i hans bröst döljer sig ett mushjärta; Ett rosa hjärta; likt en dansmus; 
För i sitt sinne så kämpar han glatt men han kämpar; Han står inte och solar sig i sin glans; nej han njuter av sitt uppdrag; 

För i hans sinne är det likt att han är en mus fast i en hink med mjölk; Han springer och springer för att han vet så mycket att han kan få mjölken till grädde och grädden till smör; 
Ja När han först föll ner blev han rädd men ganska snart insåg han sitt öde; 

Oj så mycket smör det ska bli; det kommer räcka till många; 
Och det kan man göra mycket med tänkte han; Han visste inte exakt vad men han visste att han hade mycket av något och han visste ungefär hur mycket han och hans familj skulle kunna äta; 
Det skulle bara vara en mindre del; Och sen skulle han ge till grisen och till kon och hästen; 

Nej Den blå hästen var inte arg; 
Kanske lite nykläckt; full av iver inför det som skulle komma och kanske hade han inte heller helt skakat av sig tiden han vart bunden; 

Men bra skulle de bli av allt; 
och njuta av allt skulle han också i fulla drag; 
Tom av dom skuggor som var kvar; Dom skulle han disikera; Dela upp i små små bitar och sakta tugga sin mat som hans mor sakt till honom att göra.